O Herre, alla tings gudomlige mästare.
Upplys din tjänare och
led min själ, mitt hjärta och mitt sinne.
Ledsaga mina händer,
så att jag värdigt och fullkomligt
framställer din bild
liksom bilderna av din heliga Moder,
alla änglar och helgon,
till ära, glädje och förskönande
av din heliga kyrka.
I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. 

Amen. 

Med den här bönen, hämtad från kyrkans tradition, inleder jag varje målarsession. Samtidigt märker jag att den blivit något mer än en arbetsrutin. Den har blivit en längtan för hela mitt liv.

Vi får börja med att erkänna och lovsjunga Gud, alla tings gudomliga mästare. Det är inte jag som är mästaren utan lärlingen, lärjungen. Därför ber jag honom att leda min själ, mitt hjärta och mitt sinne. Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft.

När vi bett Gud att leda det som leder oss, våra hjärtan, ber vi också att Gud ledsagar våra händer verk. För ikonografen är det att måla en ikon men det kan gälla allt våra händer gör. Kärleken sitter på två ställen i vår kropp, i blicken och i händerna. Händerna som kan bygga ett altare till Gud eller en guldkalv. Vad som avgör är riktningen och frukten. Därför fortsätter vi att be att värdigt och fullkomligt få framställa bilden av Kristus och hans helgon för världen. Ikonografens uppgift är egentligen samma uppgift som varje döpt människans: att med sitt liv framställa Kristus så att kyrkan känner igen honom och världen dras till hans skönhet.

Det som Ordet kommunicerar via hörseln, visar bilden fram tyst”, skriver Basileios av Caesarea på 300-talet. Ikonen är för ögat vad Ordet är för örat. Utmärkande för Nya Testamentet är den nära förbindelsen mellan ordet och bilden. Ikonen och Skriften spelar därför en likvärdig roll i den ortodoxa liturgin. De två motsäger inte varandra, tvärtom: Bilden och Ordet förutsätter och förstärker varandra. Bägge uppenbarar den närvarande Herren.

Att framställa en ikon liknar att framställa en predikan. Predikans plats i gudstjänsten är mellan läsningen av Evangeliet och kyrkans trosbekännelse. På samma sätt rör sig ikongrafen mellan skrift och tradition. Båda ikonen och predikan bygger på Bibeln och skall stå i samklang med kyrkans tro och tradition. De har både till uppgift att framställa Kristus på ett sådant sätt så att kyrkan och världen känner igen honom. Varken prästen eller ikonografen skall framställa ”sin” bild av Jesus utan Kyrkans bild. Predikantens verktyg är ord, ikonografens är färg. Men alla har vi fått verktyg för att framställa Kristus i världen. Frågan är vilka verktyg som Gud satt i dina händer och hur du använder dem?