Ikoner målas med både stora, täckande drag och mindre, detaljerade drag. I grunden för hår och hudfärg ligger en ”sankir”, en mörk färg. Sedan ljusas ansiktet upp lager efter lager. Sakta men säkert framträder ett ansikte för oss.
I vår tid och kultur skall allt gå fort. Ofta krävs snabba och enkla svar på svåra och komplicerade frågor. Ikonen tvingar oss att stanna upp och tålmodigt vänta i bön på att Jesus visar sig för oss. Ibland kan det tyckas som om Gud är frånvarande, vi ser honom inte. Men om vi vågar vänta, finnas kvar i bönen så framträder hans ansikte till sist.
”Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom.” Kolosserbrevet 1:15-17
Teologi kan uttryckas inte bara med ord som i Bibeln , utan också ljud som i sakral musik och i bild med heliga symboler .
Vi kan säga att ikonografi är teologin genom Guds Ord som bild, därför bör ikonen betraktas som en form av den kristna läran . Det är Guds Ord , den Heliga Skrift, i färg.
Ibland kan det tyckas som att många strider i kyrkans historia har handlat om oviktiga detaljer och det är nog sant i vissa fall. Men inte i alla.
Under diskussionerna kring treenigheten på 300-t e. Kr, som hängde ihop med tron att Gud blivit människa, skiljde det till slut bara en bokstav mellan sidorna, ett litet ”i”. Kyrkan kom fram till att Jesus var ”av samma väsen”, homoousios och inte ”av liknande väsen”, homoiousios. Om Jesus inte var Gud, hur kan då människan bli räddad? Ibland är detaljerna viktiga.